En bild på ett hotell sett från vattnet i Sharm el Sheikh

Indien

Äldre historia i Indien


Det område som idag utgör Indien har varit hemort för en rad olika folk och kulturer. Namnet ”Indien” kommer från floden Indus, som till största delen rinner genom dagens Pakistan. Vid Indus utvecklades en av historiens tidigaste högkulturer, Induskulturen; i de ökenartade områdena nära Pakistan har man funnit rester av en flera tusen år gammal, avancerad stadskultur med välordnade byggnader i bränt tegel. Man tror att dravider kan ha bott där. Indusfolket använde en hieroglyfliknande skrift, som man hittills haft svårt att tyda.
 
Att Induskulturen gick under hängde troligen ihop med invasionen av indoeuropéer (arier) som började på 2000-talet f Kr och pågick under lång tid. Med hjälp av hästdragna stridsvagnar spred sig indoeuropéerna över Indien från nordväst. Från omkring 800-talet f Kr dominerade de norra och centrala Indien, och de hade även inflytande i söder.
 
Buddismen uppstår
Indoeuropéernas religion, vedareligionen – så kallad efter dess heliga skrifter, Vedaböckerna – kom att dominera det religiösa livet fram till runt 600-talet f Kr, då en mängd reformivrande och upproriska sekter och rörelser uppstod. Till dessa hörde buddismen, som fick sin storhetstid under Maurya-härskaren Ashoka (200-talet f Kr). Under dennes regeringstid spreds buddismen till Sri Lanka och Sydöstasien. I Indien kom dock buddismen därefter nästan att försvinna. Kejsar Ashokas rike omfattade så gott som hela Indien, utom den sydligaste delen, och inte förrän i modern tid har så stora delar av den indiska subkontinenten styrts centralt som då. Under det nordindiska Guptariket (300–500 e Kr) upplevde den hinduiska kulturen en litterär och konstnärlig guldålder.
 
På 700-talet dök muslimska härskare upp i nordväst men först framåt 1000-talet utsattes det egentliga Indien för invasionsförsök. 1175 grundades ett muslimskt välde, Delhisultanatet, följt av bland annat Lodhidynastin och Mogulväldet. Muslimerna förde med sig nya impulser inom konst, litteratur och arkitektur. De behandlade sina hinduiska undersåtar olika: en del var toleranta, andra skövlade tempel och såg till att de ”otrogna” fick betala straffskatt. De lyckades heller aldrig lägga under sig den sydligaste delen av Indien.
 
Sedan Vasco da Gama 1498 funnit sjövägen till Indien började portugiserna upprätta handelsstationer på den indiska västkusten. Andra följde efter och på 1600-talet uppstod hård konkurrens mellan de franska och brittiska Ostindiska kompanierna, som fick starkt – vid behov även militärt – stöd från sina regeringar. Vid 1700-talets mitt lyckades britterna, tack vare överlägsen militär styrka och affärsteknik, köra iväg de flesta fransmän och därmed säkra sitt välde i Indien.
 
Frihetskamp och självständighet
Efter Mogulväldets sönderfall hade det brittiska Ostindiska kompaniet inlett en hänsynslös exploatering av den indiska befolkningen men i slutet av 1700-talet lät den brittiska staten inskränka kompaniets vidsträckta befogenheter. Efter det blodiga sepoyupproret, vilket började som en resning bland infödda soldater i engelsk tjänst, övertog den brittiska regeringen 1858 styret. Genom påtryckningar slöt man avtal med de lokala furstar (maharadjor), som ännu behärskade runt en tredjedel av Indien. Snart hade britterna i praktiken lagt under sig hela Indien, från 1877 kallat kejsardöme, och ekonomiskt och kulturellt knöts Indien närmare Storbritannien. Med stöd av de stora jordägarna som skatteindrivare lade britterna grunden till den ojämna jordfördelning som ännu råder på den indiska landsbygden.
 
År 1885 bildades Indian National Congress (senare Kongresspartiet), som kom att leda frihetskampen mot engelsmännen. Den främsta indiska nationalisten var Mohandas Karamchand Gandhi, en västerländskt bildad advokat med en livshållning grundad i hinduisk tradition. Han kunde tala med engelsmännen på deras vis och samtidigt mobilisera de fattiga massorna på landsbygden. Gandhi blev allmänt känd som ”mahatma” (stor ande). Muslimerna, som fruktade hinduisk dominans i en framtida självständig stat, bildade 1906 All India Muslim League.
 
Efter andra världskriget låg vägen öppen för indisk självständighet men eftersom Muslim League vägrade ingå i en hinduiskt dominerad stat utropades i augusti 1947 två självständiga stater: den övervägande hinduiska, men sekulära, Indiska unionen och det muslimska Pakistan.
 
Källa: Landguiden

Utforska liknande

Blogginlägg