En bild på ett hotell sett från vattnet i Sharm el Sheikh

Oman

Ekonomi i Oman


Sedan sultan Qabus ibn Sa’id kom till makten 1970 har Oman utvecklats från en fattig ökennation till en modern industristat och ett regionalt finans- och handelscentrum. Till största delen beror detta på landets goda oljeinkomster.

Även om Omans olja började utvinnas först 1967 beräknas landets oljetillgångar ta slut före 2020 – produktionen vände nedåt redan 2001. Därför har regimen gjort stora ansträngningar för att utveckla andra näringar och minska oljeberoendet. Trots ansträngningarna stod oljan ännu under 2000-talets första årtionde för i snitt 70 procent av exportinkomsterna. Utvinning av naturgas samt annan industri blir dock allt viktigare.

Efter nästan tre decennier med mycket hög ekonomisk tillväxt drabbades Oman i slutet av 1990-talet av en allvarlig ekonomisk nedgång till följd av minskad export till Asien och lägre oljepriser på världsmarknaden.

Krisen tvingade Omans regering att skära ned de stora offentliga utgifterna samt att tainkomstskatt och avgifter på sjukvård och utbildning. Bantningen av den offentliga sektorn, som sysselsätter många av landets medborgare, resulterade i att omanierna inte som tidigare är garanterade anställning där. Det har lett till ökad arbetslöshet, och protester från ungdomar som riskerar att bli arbetslösa har förekommit.

Omkring millenieskiftet vände oljepriserna uppåt igen och Omans ekonomi började åter visa god tillväxt. Den positiva trenden höll i sig under de första åren på 2000-talet. Regeringen har dock fortsatt att göra besparingar i de offentliga utgifterna, liksom att utveckla alternativa näringar till oljan samt uppmuntra privata företagsamhet.

Oman har också satsat hårt på att avreglera ekonomin, och skatterna på utländskt ägande har sänkts. I särskilda ekonomiska frizoner kan företag få upp till 30 års skattebefrielse. År 2000 blev Oman medlem i Världshandelsorganistaionen WTO.

Utforska liknande

Blogginlägg