En bild på ett hotell sett från vattnet i Sharm el Sheikh

Indien

Indiens geografi


Indien (Bharat på hindi) är med sina nästan 3 288 000 kvadratkilometer ett av världens till ytan största länder, mer än sju gånger så stort som Sverige. Från norr till söder är avståndet omkring 320 mil; från väster till öster är det cirka 300 mil.
 
Indien gränsar i norr till Tibet (numera en autonom region i Kina), Nepal och Bhutan, i öster till Bangladesh, i sydöst till Burma (Myanmar) samt i väster och nordväst till Pakistan. Utanför den sydvästra respektive sydöstra kusten ligger östaterna Maldiverna och Sri Lanka. Gränsen mot Pakistan går delvis genom det omstridda området Kashmir, där en stilleståndslinje från 1949 (vissa ändringar gjordes 1971) har kommit att utgöra faktisk gräns. Även gränsen till Tibet har varit omstridd men här har både Indien och Kina inofficiellt accepterat den rådande gränsen.
 
Väster om Indiska halvön ligger Arabiska havet, öster därom Bengaliska viken. Båda är delar av Indiska oceanen och möts vid Indiens sydspets, Kap Komorin (Kanniyakumari). Indiens västkust kallas Malabarkusten, östkusten Koromandelkusten. Till Indien hör ögrupperna Lackadiverna i Arabiska havet samt Andamanerna och Nikobarerna i Bengaliska viken. De två senare drabbades liksom Indiens östkust (södra Tamil Nadu) hårt i tsunamikatastrofen julen 2004; sammanlagt cirka 15 000 människor beräknas då ha omkommit i dessa områden.
 
Tre geografiska områden
Geografiskt kan Indien delas in i tre områden: Himalayas bergstrakter i norr (hima = snö; laya = boning), det nordindiska slättlandet omedelbart söder om Himalaya samt platålandet på den egentliga Indiska halvön i söder. Som en särskild del kan man räkna kustområdena. Omkring 57 procent av Indiens yta utnyttjas för odling. Resten utgörs av skog, öken, stadsområden, betesmark och mark i träda.
 
Himalaya består av parallella bergskedjor och mellan dessa finns bördiga dalar, som till exempel Kashmirdalen. Slättlandet söder därom består till stora delar av lerslätter, som är genombrutna av ett tätt nät av floder och kanaler och översållade av bambudungar. Här finns Indiens bördigaste jordbruksområden, bevattnade av landets mäktigaste floder – Indus (som dock till största delen rinner genom grannlandet Pakistan), Ganges, Brahmaputra och deras bifloder. De här delarna av Indien brukar också kallas för Hindustan: här talar befolkningen främst hindi och närbesläktade språk. Längst i väster i delstaten Rajastan ligger den glest befolkade Tharöknen och det stora saltträsket Rann of Kutch.
 
Platålandet i söder, Deccan, består till stor del av ett mjukt kuperat landskap med busk- och savannvegetation. Deccanplatån domineras av högland och sluttar sakta mot öster, vilket gör att de flesta av områdets floder rinner österut mot Bengaliska viken. Deccan avgränsas av randbergen Östra och Västra Ghats. Dessa båda möts i söder, där Nilgiri- och Kardemummabergen reser sig. Delstaten Kerala längst nere i sydväst är ett bördigt tropiskt område, vars kustland är genomskuret av kanaler. Indiens kuster är i allmänhet långgrunda med få naturliga hamnar.
 
Stor biologisk mångfald
Indien har ett rikt djur- och växtliv. Den indiska elefanten, som man känner igen på att den har mindre öron än den afrikanska, är spridd över landet. Indierna fångar vilda elefanter och tämjer till arbetsdjur; framför allt i söder är det också vanligt att de hinduiska templen har en egen elefant, som smyckas vid ceremonier och högtider och som dresseras till att ta emot penninggåvor från tempelbesökare. Trots omfattande aktioner för att rädda den utrotningshotade bengaliska tigern (Project Tiger) mer än halverades Indiens tigerbestånd under 2000-talets första årtionde. Därefter har en liten förbättring skett och 2014 beräknades det finnas cirka 1 700 vilda tigrar. Professionell tjuvjakt (främst för den kinesiska marknaden) och ett ökande tryck på skogarna där tigrarna bor från en växande befolkning gör ändå framtiden osäker för tigrarna. Det finns mer än 200 slags ormar, varav en fjärdedel är giftormar, däribland världens största: kungskobran. Det finns en oerhörd mängd fåglar; påfågeln härstammar från Indien och är dess nationalfågel, precis som tigern är dess nationaldjur.
 
En vanlig växt är banyanträdet, vars grenar bildar nya rötter, från vilka nya stammar och grenar sedan växer ut. Ett banyanträd kan därmed bli mycket omfångsrikt och eftersom det också blir mycket gammalt anses det odödligt och har fått en viktig plats i indisk mytologi. Banyanträdet är ofta samlingspunkt för människorna ute i byarna. Mangoträdet är hinduernas heliga träd. Förutom den goda frukten används också dess blad bland annat som dekoration vid högtider; av träet gör man båtar och möbler. Den vackra lotusblomman räknas som Indiens nationalblomma. Den anses helig och kring den kretsar många religiösa berättelser och myter. Lotusen är också det hindunationalistiska partiet BJP:s symbol.
 
Källa: Landguiden

Utforska liknande

Blogginlägg