Järnmalmsfyndigheterna hör till de största i världen men är spridda över landet: 95 procent av utvinningen sker i delstaterna Orissa, Karnataka, Chhattisgarh, Goa och Jharkhand. Den mesta järnmalmen exporteras.

 

I Bihar och i Rajastan finns koppar, bly, zink och uran. I söder utvinns guld och den strategiskt viktiga metallen titan, som används i flyg- och rymdindustrin. För att söka nya fyndigheter och öka utvinningen är sedan 2007 helt utländska direktinvesteringar tillåtna inom titansektorn. Indien har även stora fyndigheter av mangan (som exporteras) och krom. Landet är självförsörjande på bauxit och hör till världens största producenter av magnesium, glimmer och silver.

 

Stor producent av kol

Indien är en av världens största kolproducenter. Kolet, som ibland håller låg kvalitet, utnyttjas framför allt som inhemsk energikälla. Länge var man självförsörjande på kol men måste numera importera en del. För att öka den inhemska kolproduktionen sålde det indiska kolmonopolet från början av 1990-talet rätten att bryta kol till delstatliga och privata företag. Någon större ökning skedde dock inte, bland annat därför att kolfyndigheterna främst finns i östliga delstater som Orissa, Jharkhand och Chhattisgarh, där det ibland funnits ett starkt folkligt motstånd mot brytningen. I ett utslag sommaren 2014 förklarade dessutom Högsta domstolen att licenser för kolbrytning utfärdade mellan 1993 och 2010, det vill säga under flera olika regeringar, sålts utan insyn till för låga priser, vilket bidragit till den omfattande korruptionen i samhället. Domstolen menade att en rad licenser kunde komma att återkallas.

 

Det finns vissa fyndigheter av naturgas, som främst används inom industrin, och olja. Det största oljefältet finns i havet utanför Mumbai (Bombay). Den indiska oljeproduktionen täcker inte på långt när den ökande inhemska efterfrågan. Tre fjärdedelar av den olja som används importeras. Samtidigt återexporteras en stor del av oljan sedan den raffinerats i Indien.

 

Energiförbrukningen sker inom två klart avgränsade områden: en självhushållande del och en kommersiell. Inom den förstanämnda används främst ved, kogödsel och dylikt. Denna förbrukning försöker regeringen hålla nere eftersom den medför stora miljöproblem. Inom den kommersiella delen, som industri, transportväsen med mera, är kol den främsta energikällan. Kol stod 2013 för knappt 60 procent av landets totala energiförbrukning. Olja och naturgas har dock fått allt större betydelse.

 

Satsar på kärnkraft

Efterfrågan på energi har ökat stadigt och kommer sannolikt att fördubblas mellan 2006 och 2015. Liksom Kina har därför Indien sökt investera i oljeutvinning i Afrika samt Central- och Sydöstasien. Den ökade efterfrågan har lett till ständiga elavbrott, eftersom staten inte haft resurser att bygga ut och underhålla elnäten – ett stort hinder för den ekonomiska utvecklingen. Sommaren 2012 drabbades runt 600 miljoner människor i 20 av Indiens då 28 delstater av att elförsörjningen bröt samman under två dygn. Tågtrafiken i östra och norra delarna av landet stod stilla och tunnelbanan i Delhi stannade. Även vattenförsörjningen påverkades i hög grad. Den ökade efterfrågan på el har lett till att energisektorn öppnats för privata, även utländska, investeringar.

 

År 2013 var 22 kärnkraftverk i bruk, ytterligare fem höll på att byggas och många fler planerades. Kärnkraften täcker bara närmare fyra procent av energiförbrukningen men beräknas år 2050 komma att stå för cirka 25 procent, inte minst efter avtalet om atomkraftssamarbete med USA som undertecknades i oktober 2008. Samtidigt skrev Indien och Frankrike under ett långtgående samarbetsavtal som innebär att fransmännen ska förse Indien med nya kärnkraftreaktorer. Senare har Indien även slutit avtal med Kanada, Australien och Sydkorea. Eftersom Indien är en kärnvapennation har samarbetsländerna varit noga med att avtalen endast gäller civil atomkraft.

 

Indien undersöker dessutom alternativa energikällor som sol-, tidvatten- och vindkraft.

 

Källa: Landguiden