En bild på ett hotell sett från vattnet i Sharm el Sheikh

Marocko

Marockos naturtillgångar och energi


Det oljefattiga Marocko betalar stora summor varje år för att finansiera sina energibehov. Landet är dock världens största exportör av fosfat, en råvara som stigit kraftigt i pris de senaste åren, och kontrollerar dessutom de rika fosfatfyndigheterna i Västsahara.
 
Marocko är världens största fosfatexportör, med tillgång till omkring tre fjärdedelar av världens kända fyndigheter, inklusive den stora Boucraa-gruvan i Västsahara. Flera andra mineraler finns, som järnmalm, silver, bly, koppar, kobolt, zink, mangan, salt, stenkol och antracit. Fosfat svarar dock för 95 procent av mineralbrytningen. Bara en femtedel av landets yta har blivit undersökt, och stora tillgångar av guld, silver och kobolt tros finnas i Atlasbergen.
 
Utvinningen av järnmalm var tidigare betydande men har minskat avsevärt. Medan fosfatbrytningen är statlig har många andra gruvor sålts till privata företag. På 1970-talet försökte Marocko öka fosfatinkomsterna genom att chockhöja priserna, men i stället sjönk exporten kraftigt. Under 1980-talet minskade efterfrågan på gödningsmedel, som tillverkas av fosfat, till följd av ökade ekologiska hänsyn och överskott på jordbruksprodukter i väst. Konkurrenterna sänkte priserna men Marocko satsade på att förädla fosfaten. I dag exporteras mer fosfatprodukter än fosfat. Världsmarknadspriset på fosfat har stigit under 2000-talet och rusade kraftigt i höjden under 2008, då det tillfälligt mångdubblades.
 
Marocko täcker 90 procent av sitt energibehov med import. De kända tillgångarna av olja och naturgas är mycket små, reserverna av kol börjar ta slut. Utländska bolag har sedan 1990-talet under förmånliga villkor sökt olja och gas men än så länge utan framgång. Förhoppningarna kvarstår om att man ska finna olja, inte minst till havs, och oljeprisökningarna sedan 2004 har ökat intresset. Regeringen lät utländska bolag börja provborra efter olja utanför Västsaharas kust 2001, men avtalen har väckt internationella protester, och utforskningen har hittills varit resultatlös. Den västsahariska nationalistorganisationen POLISARIO har kontrat med att utlysa egna oljeavtal, tänkta att träda i kraft efter en eventuell självständighet.
 
På landsbygden är ved fortfarande en viktig energikälla, men genom ett program som inleddes 2004 har andelen byar med elektricitet ökat från drygt hälften till mer än fyra femtedelar. Den viktigaste inhemska energikällan för elproduktion är vattenkraft, som dock är långt ifrån tillräcklig. Över fyra femtedelar av elektriciteten producerades 2004 med hjälp av importerad olja och kol. Vindkraften håller på att byggas ut och Världsbanken gav 2011 stöd till en stor satsning på solkraft i Ouarzazateregionen.
 
Sedan 1998 har Marockos och Spaniens elnät varit sammankopplade och en allt större del av elmarknaden har privatiserats efter 2001. Ett avtal med Frankrike för att eventuellt uppföra ett kärnkraftverk slöts 2007. Trots de politiska konflikterna med Algeriet finns visst energisamarbete mellan länderna. En algerisk naturgasledning passerar sedan 1996 Marocko på vägen till Spanien, och Marocko har rätt till en del av gasen.
 
Vattenbristen är ett svårt miljöproblem liksom jorderosion. Föroreningarna av luft och kustvatten är omfattande, särskilt från fosfatindustrin och kemisk industri.
 
Källa: Landguiden

Utforska liknande

Blogginlägg