En bild på ett hotell sett från vattnet i Sharm el Sheikh

Politiskt system i Burma


Burma styrs sedan 1988 av en militärjunta, som regerar landet via dekret. Juntan kallar sig, efter en omorganisering 1997, ”Statliga rådet för fred och utveckling” (State Peace and Development Council, SPCD). Ländets högsta militärer dominerar bland de tolv medlemmarna.

Militärjuntan avskaffade den författning som general Ne Win infört 1974 och som föreskrev enpartistat och en ”burmesisk väg till socialismen”. Samtidigt upplöstes landets parlament (folkförsamlingen) och alla övriga statliga institutioner. En regering bildades, dominerad av militären, men alla viktiga beslut fattas av ledarna i juntan.

Syftet med det allmänna valet 1990 antogs allmänt vara bildandet av en ny lagstiftande folkförsamling som skulle utarbeta och anta en ny författning. Men när oppositionen vunnit valet ändrade militären vallagen i efterhand. Inget parlament sammankallades. Avsikten med valet sades endast ha varit att utse ledamöter till ett organ som skulle skriva författningen, ett så kallat nationalkonvent.

Nationalkonventet, med drygt 700 medlemmar, höll sitt första möte i januari 1993. Men innan dess hade flertalet valda ledamöter fråntagits sina mandat och ersatts med militärtrogna kandidater. Bara ett sjuttiotal av de oppositionspolitiker som valts 1990 tilläts delta. Konventet föreslog en författning som skulle ge militären en permanent ledande roll i landet. Oppositionen protesterade häftigt och den ledande rörelsen uteslöst från konventet, som slutade att mötas våren 1996. Ett nytt nationalkonvent, utan oppositionspolitiker och bara med delegater utsedda av militären, möttes dock några gångar efter 2004. I september 2007 tillkännagav regimen att nationalkonventet hade slutfört uppgiften att dra upp riktlinjer för en ny författning. Enligt de militära ledarna ska författning godkännas i en folkomröstning och därefter ska val hållas.

Burma är formellt en förbundsstat med sju delstater för de nationella minoriteterna samt sju så kallade divisioner i de områden där största folkgruppen, burmanerna, bor. På papperet har minoriteterna rätt till ett visst självstyre, men i praktiken är makten koncentrerad till juntan i Rangoon.

Regimen meddelade i november 2005 att regeringen och alla ministerier hade inlett en flyttning till en nybyggd anläggning, som kallades ”kommandocentral”, utanför staden Pyinmana 30 mil norr om Rangoon. En intensiv byggnadsverksamhet hade inletts med avsikt att skapa en administrativ huvudstad på platsen. Enligt juntan skulle ”en modern och utvecklad nation byggas” och därför krävdes ett ”centralt placerat regeringssäte”. Det verkliga syftet med flytten var okänt; bland de möjliga förklaringar som förekom nämndes att platsen ansågs säkrare i händelse av ett fientligt anfall eller att juntan enligt burmesisk tradition hade lyssnat på astrologer. I mars 2006 hålls en stor militärparad i den nya huvudstaden som officiellt fick namnet Naypyidaw, vilket betyder ”kungarnas säte”. Utländska ambassader och organisationer har dock stannat kvar i Rangoon.

Utforska liknande

Blogginlägg