Armenien gör anspråk på att som första land i världen år 301 har antagit kristendomen som statsreligion. Armeniska apostoliska kyrkan är den äldsta nationella kyrkan i världen. Den bröt med den bysantinska kyrkan på 500-talet då den avvisade tesen om kristus två väsen – ett gudomligt och ett jordiskt – och i stället orienterade sig mot kyrkorna i Egypten, Syrien och Etiopien. Dessa kyrkor är ”monofysitiska”, det vill säga de anser att Kristus andliga och mänskliga natur utgör en enhet. Kyrkospråket för armeniska apostoliska kyrkan är fornarmeniska, som inte ändrats nämnvärt sedan 400-talet. Kyrkans högsta ledare kallas katolikos och har sitt säte i staden Etjmiadzin sydväst om Jerevan.

Historiskt har den armeniska apostoliska kyrkan varit en sammanhållande kraft, både inom landet och för armenier i exil. Av dess 40 stift finns 30 utanför Armenien. Kyrkan spelade en viktig roll under kampen för frigörelse från Sovjetunionen, men 70 år av sovjetkommunism tärde förstås på Armeniens kristna arv. Inom kyrkan märks också en stark splittring mellan dem som vill knyta an till västvärlden och dem som vill närma sig östeuropas rysk- och serbiskortodoxa kyrkor.

Andra kyrkor och samfund än Armeniska apostolika kyrkan måste registrera sig hos myndigheterna och får inte missionera. Bland de religiösa minoriteterna märks rysk-ortodoxa kristna och muslimer. De flesta kurder är muslimer, men bland Armeniens kurder finns även yazidier (eller jezider). Yazidierna har ofta utpekats som djävulsdyrkare och förföljts, då den av dem tillbedda påfågelsängeln identifierats med Satan; numera anses det riktigare att kalla dem ängladyrkare.